Mhm, som jag anade så skulle jag aldrig få träffa muskelmannen igen.

Idag har jag fått bekräftat att han träffat en annan. Mkt trevligt att han kunde säga de oxå, så jag sluppit göra totalt narr av mej själv.

Men men, de är väl så de ska va antar jag.

De konstiga är att jag kände de på mej, plus att de inte gör lika ont som jag trott de skulle. Men klart man blir lite besviken när han va de första sen N***** som jag trodde de kunde bli nått me.

Dock va de väl lika bra, klarar mej bäst utan känslor å skit.

Fattar inte va de tatt åt mej, för bara ett tag sen så va jag hon som aldrig brydde mej om att lyssna på va jag kände, och nekade känslor tills jag inte trodde jag hade nårra.

De va tider de, sån ska jag bli igen, för känslor funkar inte för mej ändå. De passar mej inte.

Så för å rensa tankarna tar jag fram min kära vän, flaskan.

Den finns alltid där när man är nere och behöver en vän att luta sej mot!

Nu kan jag verkligen behöva gå ut i helgen..

Om nån är sugen så kan ni ju höra av er!

Nu blir de en omgång vänskap på flaska:)